Hampa har varit en av de mest betydelsefulla grödorna för mänskligheten fram till det senaste århundradet. Det är häpnadsväckande att se hur den omfattande användningen av hampa har minskat så mycket att folk knappt känner igen den som något annat än en växt som "gör dig hög".
Hampa var förmodligen den tidigaste växten som odlades för textilfiber. Arkeologer har hittat rester av hampatyg i antika Mesopotamien (nuvarande Iran och Irak) som dateras tillbaka till 8 000 f.Kr. Hampa tros också vara det äldsta exemplet på mänsklig industri. I Lu Shi, ett kinesiskt verk från Sung-dynastin (500 e.Kr.), hänvisas det till kejsar Shen Nung (2800-talet f.Kr.) som lärde sitt folk att odla hampa för tyg. Man tror att hampa nådde Europa cirka 1200 f.Kr. och spred sig därifrån över den antika världen.
Kina verkar ha den längsta kontinuerliga historien av hampodling (över 6000 år). Frankrike har odlat hampa i minst 700 år till idag, liksom Spanien och Chile. Ryssland var en stor odlare och leverantör i hundratals år.
Kineserna var de första att inse hampans användbarhet i pappersframställning. Cirka 150 f.Kr. producerade de världens första papper, helt från hampa. De äldsta dokumenten skrivna på papper är buddhistiska texter från 200- och 300-talen e.Kr., gjorda av en blandning av bark och gamla trasor, huvudsakligen hampa. Hampa har använts som medicin världen över i århundraden. Folkmedicin och antika läkemedel hänvisar till de helande egenskaperna hos bladen, fröna och rötterna. Fröna och blommorna rekommenderades för svåra förlossningar, kramper, artritiska leder, reumatism, dysenteri och sömnlöshet.
Under medeltiden blev hampa en viktig gröda med enorm ekonomisk och social betydelse, som tillhandahöll mycket av världens behov av mat och fiber. Segelskepp blev beroende av segelduk (från ordet cannabis), hamplina och drev eftersom det var tre gånger starkare än bomull och motståndskraftigt mot saltvatten. I Storbritannien, år 1535, utfärdade Henrik VIII en lag som tvingade alla jordägare att så en fjärdedels hektar, annars böter. Under denna period var hampa en huvudgröda och fram till 1920-talet var 80% av kläderna tillverkade av hamptextilier.
Hampa fanns förmodligen i Nordamerika långt innan européerna anlände. Jacques Cartier skrev på 1500-talet att landet var "fullt av hampa som växer av sig själv, vilket är så bra som möjligt kan vara sett, och lika starkt." Det är känt att när puritanerna landade på Plymouth Rock hade hampa redan nått kontinenten. Den odlades i nästan varje delstat vid något tillfälle, inklusive Kalifornien, Kentucky, New York, Oregon, Utah, Texas, New England, Virginia, Massachusetts, Louisiana och Missouri.
Hampa odlades i de västra och centrala provinserna i Kanada långt innan konfederationen. Det är känt att hampa odlades under det franska styret, och var den första grödan som subventionerades av regeringen. År 1801 delade viceguvernören av Övre Kanada ut hampafrön till bönder. Edward Allen Talbot, Esq., som bodde i Kanada under 1820-talet, skrev "Fem års boende i Kanada". Talbot skrev att om Kanada producerade tillräckligt med hampa för att förse Storbritannien, skulle detta avsluta deras beroende av en utländsk makt och gynna kanadensiska nybyggare. År 1822 avsatte provinsparlamentet i Övre Kanada £300 för inköp av maskiner för att bearbeta hampa och £50 per år under tre år för reparationer. Budgeten 1923 erbjöd incitament till inhemska producenter. Mr. Fielding, finansminister, sade att det fanns en marknad i Kanada och med viss statlig uppmuntran kunde en kvarn etableras i Manitoba för att dra nytta av grödor i närheten. Vid den tiden fanns det sex hampkvarnar i Kanada, och regeringen finansierade en sjunde, Manitoba Cordage Company.
Även om hampa spelade en stor roll i den tidiga utvecklingen av Nordamerika, överskuggades den så småningom av bomull. Hampaskörd var extremt arbetsintensiv. När uppfinningen av den mekaniska bomullsginen i slutet av 1700-talet gjorde det lättare att bearbeta bomull, kunde hampa inte längre konkurrera. Traditionellt bearbetades hampa för hand vilket var mycket arbetskrävande och kostsamt, och passade inte modern kommersiell produktion. År 1917 patenterade amerikanen George W. Schlichten en ny maskin för att separera fibrerna från den inre träiga kärnan ('Hurds'), vilket minskade arbetskostnaderna med en faktor på 100 och ökade fiberutbytet avsevärt. Mr Schlichten och hans maskiner försvann, inte förvånande!
Den största krisen för hampa uppstod i Amerika under 1930-talet på grund av propaganda från företag med egenintresse från de nya petroleum-baserade syntetiska textilföretagen och de stora och mäktiga tidnings- och träbaronerna som såg hampa som det största hotet mot deras verksamhet. 1930-talet sammanfaller, inte förvånande, med DuPonts patent på deras nya "plastfiber". På 1930-talet var ny maskiner, som separerade fibrerna från resten av växten, tillgängliga och prisvärda. Dessa innovationer förenklade skörden och produktionen, vilket gjorde det mer kostnadseffektivt. Tillverkare var också intresserade av biprodukter som fröolja för färg och lack, och hurds för papper. Enligt februariutgåvan av Popular Mechanics från 1938 (skriven tidigt 1937) var hampa då på väg att bli "miljardgrödan".
Men i september 1937 föreslog USA regering, under påverkan av lobbyverksamhet från syntetiska textilföretag (som DuPont) och flera andra mäktiga grupper som såg hampa som ett stort hot mot deras verksamhet, förbudslagar och införde en yrkesskatt på hampahandlare. Senare samma år förbjöds hampaproduktion helt. Den kanadensiska regeringen, som följde USA
exempel, förbjöd produktion under Opium- och narkotikalagen den 1 augusti 1938.Andra världskriget gav en ny chans. Den japanska invasionen av Filippinerna 1942 avbröt USA tillgång till deras största källa till importerad hampa. För att möta efterfrågan på krigsproduktion, hävde USA
och Kanadas regeringar restriktionerna. Fram till krigets slut odlade bönder med specialtillstånd hampa för att försörja krigsinsatsen. För att uppmuntra bönder att odla hampa under denna period, släppte USA jordbruksdepartement filmen "Hemp for Victory". Det sades: "1942 planterade patriotiska bönder på regeringens begäran 36 000 tunnland hampfrön, en ökning med flera tusen procent. Målet för 1943 är 50 000 tunnland hampfrön."
Trots detta förblev förbudet mot att odla hampa efter andra världskriget. Hampa, som historiskt har haft över 25 000 olika användningsområden från färger, tryckfärger, lacker, papper, regeringsdokument, sedlar, mat, textilier (de ursprungliga 'Levi's' jeansen var gjorda av hampatyg), duk (konstnärsdukar användes av de stora mästarna) och byggmaterial, är fortfarande förbjudet i detta land vars självständighetsförklaring skrevs på hampapapper.
Med moderna tekniska utvecklingar har användningsområdena ökat till kompositbrädor, broms- och kopplingsbelägg i motorfordon, plaster, bränslen, biodiesel och eko-fast bränsle. Faktum är att allt som kan göras av en kolväte (fossil bränsle) kan göras av en kolhydrat, men de starka lobbygrupperna lyckas fortfarande hålla tillväxten av denna användbara gröda förbjuden och allmänheten vilseleds att tro att marijuana är samma sak som hampa.
Trots detta förblev förbudet mot att odla hampa efter andra världskriget. Hampa, som historiskt har haft över 25 000 olika användningsområden från färger, tryckfärger, lacker, papper, regeringsdokument, sedlar, mat, textilier (de ursprungliga 'Levi's' jeansen var gjorda av hampatyg), duk (konstnärsdukar användes av de stora mästarna) och byggmaterial, är fortfarande förbjudet I USA land vars självständighetsförklaring skrevs på hampapapper.
Med moderna tekniska utvecklingar har användningsområdena ökat till kompositbrädor, broms- och kopplingsbelägg i motorfordon, plaster, bränslen, biodiesel och eko-fast bränsle.
Läget för Hampa i Sverige Idag
I Sverige har intresset för hampa ökat de senaste åren, mycket på grund av dess miljövänliga egenskaper och mångsidighet. Sedan 2003 är det tillåtet att odla industrihampa inom EU, inklusive Sverige, så länge växten innehåller mindre än 0,2 % THC. Svenska bönder har börjat återupptäcka hampan som en hållbar gröda, användbar för allt från textilier och byggmaterial till livsmedel och kosttillskott.
Det finns dock fortfarande utmaningar att övervinna. Regelverket kring odling och bearbetning av hampa är strikt och ofta byråkratiskt, vilket kan avskräcka mindre jordbrukare. Dessutom finns det en allmän kunskapsbrist och ibland negativa associationer kopplade till hampa på grund av dess relation till marijuana.
Trots dessa hinder ser framtiden för hampa i Sverige ljus ut. Forskning och innovation inom hampabaserade produkter ökar, och med ett växande fokus på hållbarhet och miljövänliga lösningar kan hampa återigen bli en viktig gröda i svensk jordbruk och industri.
Spännande tider vi lever i, jag tror på hampan!
Länge leve hampan!
med kärlek & ljus
/Caroline